GLC vid scoutstugan i Pålsboda

En gråmulen dag i november 2015 styrdes kosan mot Akalla för att hämta ut en GLC för en veckas lån. Första intrycket var; rejäl, även om interiören bestod av och fortfarande består av en salig mix av olika plastmaterial. Däremot var (och är) den öppenporiga ljusbruna askpanelen mysig att dra fingrarna över. Ett gott första intryck.

Det fanns som sig bör i en Mercedes av nyare snitt ingen grotesk växelförare som störde linjerna, växellägen ändrades med den lilla spaken uppe på rattstången. Den udda placeringen av växelföraren är riktigt skönt när du kört några mil. Fast när du sätter dig i en annan bilmodell startar du vindrutetorkarna av misstag…

Till en början kan man tänka sig att GLC är svårkörd, det är så mycket att titta på. Men det var dock inga problem att baxa ut GLC på den trånga parkeringen hos Mercedes-Benz i Akalla. Den bakåtvända bilbarnstolen flyttades över från en Skoda Fabia till GLC och färden gick direkt västerut på E18 mot Örebro.

De första 20 milen med GLC skedde uteslutande på motorväg. E18 är jämn och fin, det vet du som kört där. GLC portionerade ut lagom med kraft vid alla varvtal, mycket tack vare den niostegade automatlådan.

På motorvägen utanför Arboga stod en vägg med ösregn och väntade på vår ankomst. GLC plöjde fram utan oro i vänsterfilen. Regnet viftades bort med de automatiska vindrutetorkarna. Möjligen att sensorerna var något okänsliga, mer om det längre ner i texten.

Dag 2: Vi lämnar Örebro och kör söderut

Pålsboda är en liten ort med ca 2000 invånare. Förr i tiden stannade Stockholmståget här. Svenska häftstiftfabriken har punkterat många ungdomars dröm….cykeldäck. Sågens upplag med plankor fungerade som lekplats om en inte uppskattade fotboll eller musik. Sammantaget en riktig håla och samtidigt en plats att återvända till gång på gång.

Här är alla småvägar bekanta. Här körs alla SUV:ar i jämförande syfte. Man tager vad man haver när en inte har tillgång till testbanor.

Vägen till Pålsboda är 90-80-70-väg. En vanlig landsväg med ett visst mått av variation, mestadels raksträckor och sista kilometrarna från Statoil i Kävesta är en härlig sträcka. Långa svepande kurvor med velodrom-känsla.

Mercedes GLC upplevdes som trygg i uppträdandet på landsvägen söderut från Örebro. En bil för närmare en halv miljon kronor ska inte överraska på ett oväntat eller otryggt sätt. Söker du sådana upplevelser kanske en Jeep Wrangler är ett vettigare köp?

På grusvägarna bortom Pålsboda (Gambo, Hällebo, Kilsmo osv) var det blandad beläggning. Testkörningen skedde i november 2015 och i skuggpartierna låg det packad snö på vägen. Där solen tillåtits lysa hade snön smält vilket förvandlat vägarna till gegga.

Precis som på asfalten lyckades GLC tygla även de värsta spåren. Visst skakade det rejält över potthålen men bilen höll sig på vägen. GLC med svaga dieselmotorn trivdes som fisken i vattnet här i farter mellan 50 och 70 km/h. Möjligen att automatlådan hade lite problem med att skifta tempo mellan växlingarna när körstilen ändrades snabbt.

Framme i Kilsmo

Etappmålet för resan var Solberga badplats strax söder om Kilsmo. Tyvärr blåste det något förbenat och 75% av videoklippen hamnade i papperskorgen. Några sekvenser kan du dock se i inledningen till videopresentationen av Mercedes GLC:

Vidare mot Södermanland

Från Kilsmo söderut kör du upp för en brant backe (och ner för en brant backe) innan landskapet skiftar över till en vacker allé. Längs den här spikraka vägstumpen är chansen mycket god att se vilt. Passa dig bara så att djuren inte parkerar sig i fronten på din bil.

Körglad trots lilla motorn

Istället för att styra mot Boo och Hjortkvarn vreds ratten åt vänster i Brevens Bruk för fortsatt färd upp i skogen mot Regna. Till en början grusväg som senare övergick i smal och enormt kurvig asfalt. En otroligt underhållande väg men Mercedes GLC visade tydligt att det saknades en effekttopp för att blomma ut fullständigt på raksträckorna. Däremot vid kurvtagning levererade GLC ett stabilt samspel mellan motor och växellåda.

Sportprogram gav kontroll

Testbilen var utrustad med Dynamic Select, elektronisk justeringar av växellådans beteende samt motståndet i ratten. Tyvärr saknades inställning av hårdhet hos dämparna, samtidigt är det en merkostnad på 20 000 kr. Har du tänkt köra mycket på kurviga vägar rekommenderas ett kryss i tillvalslistan framför AIRMATIC.

För ökad känsla av kontroll är sportprogrammet att rekommendera på kurviga vägar. Det ger lite mer motstånd i styrningen och tack vare att växellådan gärna håller i växlarna går det att motorbromsa mer innan kurvorna.

Fyrhjulsdriften för övrigt gör att Mercedes GLC går som tåget på de flesta underlag. Visst, när du river loss på rullgrus känns det hur bilen kanar. Men vid normal körning känns det enbart tryggt.

Fyrhjulsdriften hos GLC är ett system som du kan ha nytta av vid riktigt forcerad körning. Du kommer med 220d att sakna en effekttopp att krama fram ut ur kurvorna. Å andra sidan kommer du att kunna upprätthålla hög fart tack vare suveränt grepp, även med de maffiga vinterdäcken monterade.

Dag 3: Kör inte offroad

GLC är inte ett terrängfordon, särskilt inte när Offroad-paketet saknas på bilen. Att köra genom lera är inga problem med GLC eller vilken vanlig personbil som helst. Men precis som hos en personbil hjälpte det inte att GLC såg ut att vara kompetent offroad.

Fem meter in på den utmanande skogsvägen tog det stopp. Höger bakhjul i luften. Läge att lägga i backen.

Det är synd att Mercedes GLC inte är mer kompetent offroad i sitt grundutförande. Det som den här gången var gräs kanske är snö nästa gång. Hur kommer bilen att klara av det? Mercedes beskriver 4MATIC-systemet som något du drar nytta av vid besvärligt väglag. Körning “off the beaten path” kräver att du extrautrustar din bil med offroad-paketet.

På den 4:e dagen kom snön!

Det snöade ordentligt hela natten och även om det snabbt övergick i blask så gavs det möjlighet att få känna på GLC i vinterväglag. Det inte varje SUV-test som bjuder på så här varierat väglag. Kortfattat så betedde sig GLC förutsägbart i snön. ESP-systemet gjorde sitt jobb utan att knota och GLC styrde villigt genom moddsträngarna på samma vis som Mercedes alltid gör – stabilt.

Mercedes GLC – Sammanfattning:

Mercedes GLC är bra på det mesta utan att sticka ut ordentligt på någon punkt. Kanske beror detta på att motorn i 220d är allt annat än inspirerande? Kanske beror det på att en GLC utan AMG-paketet ser tämligen tam ut i fronten? Kanske är det just “bra på allt” som är det som gör att GLC står i en klass för sig? Få saker med bilen upplevs som en kompromiss.

En sak som snabbt blir väldigt tydligt när du ser första GLC för första gången är skillnaderna mot föregångaren GLK. Där GLK var den fula ankungen med sitt av G-klassen lånade linjespel är GLC helt i linje med hur de flesta andra Mercedes-modeller ser ut.

Vi har haft perioder där biltillverkarna gjort vad de kunnat för att minska skillnaderna mellan klasserna eller serierna. Sen har vi haft perioder där det är stor skillnad på hur de olika klasserna och serierna ser ut. Nuvarande GLC tillhör den första perioden. Du ser t.ex. samma sak hos Audi där ett otränat öga har svårt att skilja en A4:a från en A6:a.

Fram är det ingen fråga om att det är en Mercedes. Stjärnan sitter i grillen och inte längst fram på motorhuven. Den nedre delen av stötfångaren domineras av en kromdekor och mycket beroende på betraktningsvinkel ser GLC både kaxig och tam ut.

Det som gör att GLC sticker ut i mängden av alla kompakt-SUV:ar är den mjuka övergången till aktern. Raka motsatsen i jämförelse med GLK och konkurrensen (Lexus, BMW). Möjligen att man kan tänka sig att designen baktill är tänkt att likna den hos Audi Q5 fast på något vis lyckas ändå Mercedes att särskilja sig.

Det enda “felet” med den GLC som kördes för SUVTEST var de överkänsliga eller okänsliga sensorerna. Passage under en gångbro, systemet som varning för kollision pep frenetiskt. Passage av en parkerad buss och systemet varnade alldeles för sent. Flera tillfällen var det inte mer än en snödriva, någon buske eller en snökäpp som krävdes för att systemet skulle varna. Irriterande så till den grad att systemet stängdes av. Var det månne barnsjukdomar eller går det att skylla på “misshandlad pressbil”?

Vid ett tillfälle tjöt signalen konstant vid körning rakt fram i 50 km/h. För mycket lera på sensorn?

SUVTESTET 4P – Praktisk? Prisvärd? Passagerarvänlig? Pendlarbil?

Praktisk? 85/100
Ja, Mercedes GLC är en praktisk bil. Den är lättkörd i den meningen att den inte bjuder på några överraskningar. Bilen är stabil på vägen och GLC andas trygghet. Det här är ingen busbil och vill du ha det får du vänta på en AMG-version. Plus för smidig ut- och infällning av dragkrok via knapp på bakluckan.

Prisvärd? 80/100
Nja, grundpriset må vara normalt men det är lätt att plocka på med extrautrustning för ett par hundra tusen kronor. Helt plötsligt är det en väldigt dyr bil du rattar runt. Frågan är vad som blir mest åtråvärt om ett par år när GLC når begagnathallarna. Andrahandsvärdet går inte att sia om så mycket, bilen är för ny.

Passagerarvänlig? 80/100
Ja, GLC är en bil där du gärna tar med familjen eller kompisarna. Baksätet rymmer utan vidare ett par bakåtvända bilbarnstolar och det är lite småmysigt där bak. Att lasta en stor barnvagn + flera väskar kan dock bli ett bekymmer. Bakrutan sluttar betänkligt vilket har en negativ inverkan på lastutrymmet. Det är så att säga inget enormt gap baktill. Det är dock lätt att kliva in och ur bilen, även i baksätet.

Pendlarbil? 75/100
Nja, GLC känns i stunder som en liten bil. Samtidigt är den så rundad i formerna att den blir svårplacerad i riktigt tät stadstrafik. Plus för den supertydliga backkameran men samtidigt minus för de överkänsliga sensorerna.


Strax över 100 mils körning i Närke, Södermanland och Västmanland ligger till grund för den här rapporten. Bilen ifråga var en pressbil och var extrautrustad. Texten publicerad första gången 11 december 2015 och är delvis omskriven i september 2019.

Modellfakta
Motor: 4-cylindrig dieselmotor (2143 cm3), 170 hk (3000-4200 rpm), 400 Nm (1400-2800 rpm).
Växellåda: 9-stegad automatisk med möjlighet att växla manuellt via paddlar intill ratten.
Miljöklass: Euro 6.
CO2-utsläpp: 129-143 gram per kilometer.
Förbrukning: 5,0-5,5 liter per 100 km (testförbrukning 6,3-7,7 l/100 km).

Extrautrustning:
Selenitgrå metallic-lack: 9 000 kr
Konstläder ARTICO svart: 5 200 kr
SUV-paket: 14 900 kr
– Infällbar dragkrok inkl. ESP® släpvagnsstabilisering
– Mörktonade rutor bak
– EASY PACK elbaklucka
Premium-paket: 13 900 kr
– Parkeringspaket inkl. backkamera
– Spegelpaket
– Adaptiva LED-strålkastare med Intelligent Light System
Garmin MAP PILOT navigation: 9 800 kr
Brandsläckare: 1 300 kr
Träpaneler i brun öppenporig ask: 2 200 kr