SUVTEST: Mercedes-AMG GLC 43 Coupé
Mercedes-AMG GLC 43 Coupé/SUV är instegsmodellen för dig som vill ha relativt mycket AMG-prestanda i din nya SUV. När du betalat 660-900 000 kr får du en relativt rymlig, relativt snygg och relativt sportig bil som kommer att skänka dig relativt mycket glädje och längtan att köra bilen, ofta.
SUVTEST handlar idag om den SUV-coupé som sannolikt ger mest bil för pengarna i den här klassen. Audi har fortfarande ingen SUV-coupé i sitt modellprogram. BMW har X4 som baseras på utgående X3-modellen. Den senare både ser och känns gammal ut. Lexus har NX som ser ut som en grovhuggen hundkoja på styltor. Finns det fler? Tror inte det. Skulle kanske vara Mitsubishi Eclipse Cross?
Mercedes-AMG GLC 43 Coupé i ett välutrustat utförande betingar ett pris på strax över 900 000 kronor. Fasligt mycket pengar, särskilt med tanke på att grundpriset är ca 660 000 kr. För 900 papp kan du dessutom köpa allt från begagnade Ferrari och Lamborghini till ännu större SUVar med än värre motorer än biturbomatade bensinsexor.
Välbalanserad
Det som gör Mercedes-AMG GLC 43 Coupé till ett bra val för dig som ska köpa SUV är att den känns balanserad. Bilens mått gör att den smälter in bra i trafikmiljön. Bilens storlek i kombination med en relativt lätt V6:a och en fyrhjulsdrift som främjar drivning bak gör dessutom bilen lättkörd även vid forcerad körning. Du slipper t.ex. hemsk understyrning när du kommer in snabbt i tajta kurvor. Tacka en alert 9-stegad automatlåda för det.
GLC kommer senare under 2017 i två än värre versioner: GLC 63 och GLC 63 S, för att möta bristen på riktiga toppmodeller i GLC-programmet. GLC 43 är nämligen inte en äkta AMG, det bara ett nytt namn på vad som tidigare såldes som 450 AMG. Det betyder dock inte att det är en dåligt bil. Tvärtom.
Kompetent
Om du lyckas passera nålsögat som drygt trekvarts miljon kronor innebär kommer du att få njuta av en kompetent bil. Kompetent i den meningen att du kan köra ifrån det mesta du stöter på i trafiken. Kompetent i den meningen att ni kan vara 4-5 personer i bilen och samtidigt lasta tillräckligt för en weekend i Båstad. Eller resa till ICA med ungarna som jag gjorde.
Attraktiv
Det är coupé-utseendet i kombination med drivlinan som gör Mercedes-AMG GLC 43 Coupé attraktiv. När jag hade möjlighet att testa GLC 250d Coupé hösten 2016 gillade jag verkligen karossformen. Trots de fejkade avgaspiporna.
Den bilen hade den briljant-blå nyansen och AMG Exterior Line med 20-tumsfälgar. När jag tittar på bilderna från det testet idag är det flera saker som saknas för att bilen ska kännas komplett. Och då syftar jag inte på vad som finns under huven.
Faktum är att 250d fortfarande känns som ett mycket vettigt motorval, bra prestanda och bra förbrukning även vid forcerad körning. Det är något annat, det känns som att GLC 250d är en kompromiss.
Kompromisslöshet är i gengäld något som präglar GLC 43. Här finns det en rejäl skopa pulver under huven, Mercedes verkar inte ens ha brytt sig om att få ner förbrukningen till PK-nivåer. Räkna med 1,3 liter milen vid rolig körning. Bensin. 98 oktan. 15 kronor per liter. Det är dubbelt så mycket som en stilla körd 250d dricker.
GLC 250d som kördes förra hösten hade AMG Exterior Line. Det hade även denna GLC 43. Fast förutom fyra små skillnader är det för ett otränat öga otroligt svårt att avslöja att det är en GLC 43, och inte en svagare variant. Ja, du kan läsa på bakluckan fast det är inte vad jag talar om här. Läs texten om exteriör-skillnaderna mellan GLC 250d och GLC 43.
På ett sätt är det bra att GLC Coupé kommer med AMG Exterior Line på karosser som huserar de mindre bensin- och dieselmotorerna. På ett sätt är det dåligt. Glappet mellan en svagt motoriserad GLC och en 43:a suddas ut.
Visst, det finns en vinge på bakluckan men det var coolt 1987. Visst, det står ”biturbo” på framskärmarna och avgaspiporna är nästan på riktigt istället för att vara über-fejk. Men det räcker inte riktigt för att inge känslan av att köra något speciellt, något som kostar som en bättre begagnad Lamborghini Gallardo.
Jag hoppas att GLC 43 i framtiden får samma coola exteriör som GLC 63/63 S, för att låna design uppifrån så att säga, snarare än att dela utseende med de billigare versionerna av GLC.
Fast jag förstår samtidigt konceptet. Du kan t.ex. köpa en BMW X4 och köpa till ett M Performance-paket. Då får du samma utseende fastän motorn är mindre. Det blir dock lite töntigt när du kör runt i en 20d och har M-looken, utan att kunna leverera. Det kändes gött att dra den där X4:an i Västerås med påklistrad M-badge på bakluckan…
Nog om utseende. Hur vore det om vi skulle fokusera på vad GLC 43 faktiskt presterar? Ta på dig hörlurarna och tryck på play:
Låter gött
Noll till 100 km/h på 5 sekunder. Här intill med manuell växling aktiverad. Automatläget är lika snabbt och lika brutalt. Första gången är det en extrem upplevelse. När du provat det några dussin gånger på en vecka känns det inte lika speciellt. Då är det istället fartökningen på rull som du fortsätter att bli imponerad av. Plus att det låter så himla grymt inne i bilen när högerfoten planteras i botten!
Som redan poängterat högre upp i texten. Du kommer inte att ha några som helst bekymmer att dra de allra flesta motorstarka bilar du stöter på i trafiken. Den som inte sett vad det står på bakluckan kommer inte att ha den blekaste om vad du kan leverera.
Ett aber med all den här kraften är att du måste lära dig portionera ut den. Trots all elektronik är det fortfarande en stor bil. Det märks om inte annat på småvägar. Styrningen är dessutom inte ett underverk. En mer direkt styrkänsla efterlyses. Så även om du har resurserna kommer du inte att kunna ge allt i alla lägen. På den punkten är GLC 43 fortfarande en kompromiss.
Fast visst låter det härligt ur piporna bak? På med hörlurarna igen, nu blir det kallstart:
En rolig händelse relaterad till kallstart i garaget inträffade några dagar efter att jag hämtat bilen. Vår granne med en förflutet i Dubai och Qatar skulle få känna på kraften. När jag backade ut stod där ett gäng killar. De hade nog inte brytt sig om det inte låtit grymt bra om den här bilen. Det blev en del bilsnack och de ville dessutom posera vid ratten, för Instagram kan man tro?
Ljudet ur piporna bak är rått, skärande på höga varv. Det är dock inget muller att tala om som i t.ex. C 63 S. Vid hård acceleration smäller det till vid varje växling uppåt och när du växlar ner på relativt höga varvtal bluddrar det ur rören likt på en rallybil. Vill du vara diskret, köp en annan bil.
På med hörlurarna igen. Här kommer en video-mix som inleds med start och körning i ett ekande p-garage:
Det går inte att lämna GLC 43 innan vi talat om växellådan. Niostegad som likt BMW:s 8-stegade snabbt lär sig vilket humör du är på. På låga varvtal är det ibland lite störande med alla växlingar.
När pulsen höjs svarar lådan med rappa växlingar och hjälper dig med motorbroms inför kurvtagningen. Skulle du vilja går det alltid att dra i en lägre växel manuellt via en paddel på ratten.
GLC 43 är försedd med en 9-stegad automatlåda där du kan välja att växla över till en manuellt läge. När du valt det är det paddlar som gäller. När du varvar ur och möter rödmarkeringen så nyper bilen. Det är samma sak som om du hade haft en manuell växellåda.
Det är alltså inte som på många andra bilar att växellådan petar i en högre växel själv. Det finns även en spärr mot en alltför hög växel i låg hastighet. Först i ca 10-20 km/h accepterar växellådan att du vill lägga i 2:ans växel manuellt.
Så ska du köra manuellt eller låta den niostegade automatiska växellådan göra jobbet? Det är inte som man kanske kan tro ett helt enkelt val. För om du svänger ut från en mindre väg in på en större väg för en fullgasacceleration är det lätt att inte hinna med vid uppväxlingarna.
Det hände fler än en gång att jag tangerade rödmarkeringen och förvandlades till en jojo bakom ratten. Samtidigt fanns det stunder där jag önskade en hårdare nedväxling, för att framkalla rallyknattret, och tryckte på vänster paddel (nedväxling) även fast jag körde med automatläget aktiverat.
En cool funktionen på den GLC 43 som testades här var indikatorn för uppväxling. När du skiftar från automatiskt till manuellt läge visas en horisontell bar högst upp på skärmen mellan hastighets- och varvräknaren. Samma bar visas även ovanför den liggande varvräknaren i HUD:en (Heads Up Display) mitt framför dina ögon på vindrutan.
Vid forcerad körning är HUD ett måste. Du kan behålla blicken på vägen och slipper flytta blicken ner till mätarna. HUD:en är dessutom grymt bra vid nedväxling, när du vill framkalla rallyknattret utan att skicka i en allt för låg växel. Nästan så att jag saknade att varvräknaren inte satt i mitten bland mätarna närmare ratten.
För 10 år sen hade jag förmånen att få låna en tysk muskelbil, en BMW 850, den med stora V12:an och 300 hk, förpackat i en för tiden vass och futuristiskt designad kaross. Då kändes en BMW 850 som det värsta på fyra hjul. Låg och snabb. Brutalt muller. Kraft i överflöd. Inget kunde bräcka mig.
Det är så det är att köra kraftfulla bilar. När du kör är det du i nuet. Svensson-bilar med sina ”GT”-paket, dimljus och tonade rutor känns poänglösa. Varför ens bemöda sig att styla en Svensson-bil när de aldrig kommer att kunna mäta sig med vad du kör. Vägen från ogillande till förakt av stylade Svensson-bilar är kort även om deras bilar må se coolare ut. Fast det senare torde vara högst subjektivt.
Du som överväger att köpa en GLC 43 tror jag också har lessnat på Standard 1A. Det finns en uppsjö SUVar att välja på och skillnaderna dem emellan är små. Särskilt om du (gud förbjude) tänkt köpa asiatiskt eller en bil ur VW-koncernen (Seat, Skoda, Audi, Porsche, Volkswagen).
Jag säger inte att GLC eller GLC 43 är den bästa bilen. Men just nu är konkurrensen inte särskilt hård, iallafall inte om du ska ha en SUV-coupé. Vi får hoppas att BMW snart får tummen ur och erbjuder en riktig M-modell av X3/X4 samt att Audi slutar bjuda på koncept och ger oss en Q5 Coupé (CQ5?).