TEST: Toyota RAV4 Hybrid CVT

Sammanfattning av Toyota RAV4 Hybdrid

Bilen är fortfarande ful. Ett trubbigt tryne och ingen grill. Gör säkerligen underverk för luftmotståndet. Det är svårt att missta RAV4 för någon annan kompakt-SUV.

Snett framifrån är RAV4 också ful som stryk. När du låter ögat spela över bilen noterar du kanske en tunn C-stolpe. Där hade Toyota kunnat satsa på en linje som bryter av. När det saknas ett separat fönster för lastutrymmet ser det bara konstigt ut. Kika på Lamborghini Urus eller Mitsubishi Eclipse Cross för att se hur illa det kan bli när “SUV:en” slutar vid C-stolpen.

RAV4 sjunger på sista versen när det kommer till interiören. Visst är det tjusigt med allt det blå och övre delen av instrumentpanelen är modern. Det är nedtill där decennier gamla knappar behöver komma upp sig i dubbel bemärkelse. En förhöjd kvalitetshöjning av plastmaterialen hade inte heller skadat. Särskilt nu eftersom tidigare budget-märken som Kia och Hyundai kommit att matcha Toyota på många fronter.

Att köra hybriden är mysigt, att se EV-läget kopplas in vid motorbroms och i nedförsbackar (motorbroms). Det krävs dock att du trycker till ordentligt på pedalen för att komma igång i korsningar och rondeller. Och förbrukningen är långt från vad Toyota Sverige marknadsför. Omöjligt att komma ner i halvlitern per mil. Räkna med 7 liter per 100 km så blir du inte besviken.

Detta är en relativt miljövänlig bruksbil där du sitter lite högre. Mycket bra xenon-halvljus. Mediokert helljus. Det känns tryggare än i en vanlig personbil och insteget är smidigt. Bullernivån i motorvägsfart är tröttande. Toyota RAV4 må sälja som smör men om några år är den ifrånsprungen av koreanerna. Sanna mina ord.