[SUV-test] Mercedes-Benz GLC 250d Coupé: Tjusig SUV för den lilla familjen som prioriterar smakfull stil och relativt hög prestanda Bilen som med viss möda krossar BMW X4 och som är rymligare än vad du kan tro

Här på den relativa landsbygden i Örebro väckte Mercedes GLC Coupé väldigt mycket uppmärksamhet under testveckan. Parkerad nära entrén utanför ICA Maxi i välmående Sörby och blickarna kom som ett brev på posten. Den briljantblå metallic-lacken i kombination med AMG-exteriör och 20-tumsfälgar bidrog – vi talar ny och ovanlig SUV-coupé med maffig framtoning.


Den bilmodell som testats här är så pass ovanlig att du ska måste parkera utanför en handlare för att få syn på en. Inte sällan brukar en och annan likadan bil mötas eller ses parkerad. Enligt info från en handlare finns det inga kunders bilar på vägarna än. De som finns är event/press- och demobilar. Det kan vara fel. Det kan vara rätt. Hur som, bilen väckte väldigt mycket uppmärksamhet trots att det inte brölade ur piporna baktill.

Introduktion

Eftersom jag testat vanliga GLC tidigare var det inte mycket nytt förutom utseendet och i viss mån motorn. Det är såklart utseendet du är ute efter som köpare av en GLC Coupé. Ska du vara förnuftig köper du en vanlig GLC, kanske rent av med 220d-motorn. Här är det mer fråga om dina och andras känslor.

Det bestående intrycket efter en vecka med GLC Coupé kan sammanfattas som att den inte gav något intryck. Visst, jag gillade verkligen taklinjen och de enorma hjulen. Det var kul att dra ifrån vid rödljusen men särskilt rolig att köra, det var den tyvärr inte, trots ställbart chassi. Då var det roligare att köra den större och starkare GLE 400 Coupé i våras även om den drog dubbelt så mycket soppa som denna.

Upp till kamp mot asfalten

Dieselsnurran i 250d ruskar om vid kallstart och återigen känns det paradoxalt att en så cool bil har en dieselmotor. Nästan så att man förväntar sig något värre under motorhuven. Grattis i förskott/efterskott till alla er som köper/köpt Mercedes-AMG 43.

Den dieselspis som ska sitta i GLC Coupé är den större 350d. Visserligen bara 258 hk. 600 Nm i vridmoment gör dock den här lilla kärran till en raket. Fast ska du ner under 5-sekundersgränsen för 0-100 km/h behövs en AMG 43.

Hur som helst, 250d är inte direkt slö. Ut ur startgroparna vid rödljuset är det inga som helst problem att komma först. 0-50 km/h går snabbare än du hinner säga Mercedes-Benz GLC 250d Coupé 4MATIC. Det är nästan så att man skäms lite vid nästa rödljus när de andra kommer ikapp. Uppåt i hastighet kommer du inte att bli omkörd på Autobahn i första taget kan jag meddela.

Fast med högerfoten planterad i botten är 250d en besvikelse. Noll till hundra ska gå på 7,6 sekunder. Om du kör med Sport+ inkopplat. Det sker inte alltför ofta. Bilen blir väldigt stötig och nedväxlingarnas mellangas blir bara pinsamma när det är en dieselmotor. Nej, 250d:s motor (211 hk och 500 Nm) drar du nytta av på landsvägen, vid omkörningar och accelerationerna från stillastående till gångfart + moms.

Hög körbarhet är en bra beskrivning av 250d. Särskilt om det svänger lite och du stampar till på gaspedalen. Bilen suger sig tack vare 4MATIC fast i asfalten och det är bara att styra. Nästan så att jag hade önskade mig ett bakvagnskast för att få känslan av sladd. Men icke så här.

Plus för att förbrukningen hålls nere även vid forcerad körning. Här märks det skillnad mot den billigare 220d som gärna slickar i sig någon deciliter mer per mil. Det beror såklart på hur du kör. Om jag fick välja (och det fick jag inför testet) skulle jag välja den starkare 250d om 350d inte fanns på inköpslistan.

Strålande utstrålning

En GLC Coupé med AMG Line exteriör är en maffig kärra att vila ögonen på. Det är behagligt att låta blicken svepa ner från det sluttande taket till de breda höfterna och de 285 breda bakdäcken på 20-tumsfälg.

Mercedes-Benz GLC 250d Coupé w. AMG Line Exterior

Mercedes-Benz GLC 250d Coupé w. AMG Line Exterior

Grillen har dessutom en slags 3D-effekt. När du står nära får du inte den känslan. Fast på håll ser det ut som att det buktar inåt bakom den massiva Mercedes-stjärnan. Under stjärnan sitter det för övrigt en kamera med vidvinkel, del av 360-graders backkamera-systemet.

Mercedes-Benz GLC 250d Coupé w. AMG Line Exterior

Mercedes-Benz GLC 250d Coupé w. AMG Line Exterior

Rakt i profil är det en stilren bil du beskådar. Takets lutning ser mer naturligt ut än på den större GLE Coupé. För att inte tala om X4 som bara ser konstig ut. Längst bak kan du ana att det finns en liten vingformation inbyggd i bakluckan. En större vinge där skulle inte se konstigt ut.

Mercedes-Benz GLC 250d Coupé w. AMG Line Exterior

Mercedes-Benz GLC 250d Coupé w. AMG Line Exterior

Det är bara när du kommer riktigt nära bilen som AMG Line exteriör känns påklistrat. Det som ser ut som luftintag på frontspoilerns ytterkanter är fejk. Avgasutblåsen bak är fejk. Och varför finns det bara skärmbreddare runt de bakre hjulhusen? Fast allt det där spelar i stora mindre roll. Jämfört med standardlooken är det en klar förbättring.

Missa inte: 17 minuters video om Mercedes GLC Coupé

När jag körde vanliga GLC förra vintern var den bilen utrustad med originalutseendet. standardlooken. Det kändes grått, den var alldeles för mjuk i framtoningen och särskilt mycket SUV såg det inte ut att vara.

suvtest-glc-220d-mercedes

Faktum är att om du bara kollar på fronten är det lätt att missta en standard-GLC för en GLA, mini-SUV:en som jag provkörde i augusti 2014.

En sak att nämna i sammanhanget är att bakljusen ser ut att lysa skarpare längst in. Det gör de inte. Rakt bakifrån kan du ana detta och på vissa bilder ser det konstigt ut. LED-slingorna sitter tätare längre in, säkert bidragande. Förhoppningsvis något Mercedes korrigerar på sikt. Det stör harmonin i baklyktorna.

Några motorjournalister har tidigare påpekat att GLC Coupé känns stötig i gången. Jag håller inte med alls. Jag upplevde däremot den mycket större GLE Coupé som stötig. Särskilt i jämförelse med luftfjädringen i lyxiga GLS.

Huruvida en bil är stötig eller inte är högst relativt. Jag som kört nästan alla Mercedes SUV:ar jämför inom märkesfamiljen. Sitter du med en ny testbil varje vecka är ditt perspektiv ett annat.

Jämfört med en vanlig GLC utan luftfjädring är GLC Coupé (med luftfjädring*) mycket bättre på att svälja gupp, broskarvar och dålig asfalt. Detta tills du sätter dig i en GLE med luftfjädring och samma storlek på hjulen. Då smäller det till mer än vad som känns rimligt för den prisklassen. Detta tills du sätter dig i en GLS och i Comfort-läget glömmer bort att du färdas på marken.

När jag testar SUV:ar är det min familj som sätter komfortbetyget. När vi körde GLS fick jag köra på sport-läget hela tiden. När jag körde GLE Coupé fungerade comfort-läget. När jag nu körde GLC Coupé var det sport som gällde igen. Vi hade en liten incident med GLS på en långresa i våras. Comfort aktiverat i 10 mil på kurvig landsväg gjorde att lilla tjejen kräktes upp sin banan. Det hände inte i GLC Coupé. Plus för det.

Styrningsassistenten ville inte bada i Hjälmaren

Testbilen hade en lång radda utrustning monterad. AMG Night Package, Heads-up-display, 360-graders kamera, adaptiv farthållare, ställbart chassi, kurshållningsassistent, styrningsassistent mm.

Här beskriver jag mina upplevelser med styrningsassistenten (SA). Det närmaste du kommer självkörande bil om vi bortser från nya Drive Pilot som finns i E-klassen.

För att SA ska fungera måste du aktivera farthållaren. Jag råder dig att ställa in max avstånd till framförvarande. När du gjort det trycker du på en liten knapp till vänster om ratten intill ljusomkopplaren. Sen släpper du ratten. Bilen styr av sig själv.

Jag testade detta första gången på väg hem från Arlanda. Tog en sväng dit och visade dottern flygplan för första gången. Jag följde instruktionerna med inställningar och släppte ratten. Den ville att jag skulle hålla i ratten några gånger, någon sekund till flera sekunder.

När vi närmade oss påfarten till E4:an, där vägen svänger lätt till vänster och därefter till höger blev det otäckt.

Nästan alldeles för nära kantlinjen styde bilen till vänster. Sen ville den färdas rakt fram i svängen, kom nära kantlinjen och korrigerade igen. Så höll det på tills vi körde E4:an söderut.

Nu borde man kunna tycka att bilen ska plantera sig mitt i filen. Men icke, det var ständiga korrigeringar, kraftigare än vad jag gör när jag vill hålla bilen rakt på kurs inom filen.

Det som däremot fungerade riktigt bra var när jag var mer aktiv själv. Jag stängde visserligen av systemet flera gånger. Samtidigt ville jag utforska vad bilen klarade av.

Enligt min erfarenhet från testveckan kommer styrassistenten till sin rätta när du hjälper till själv: Eftersom du ombeds att placera minst en hand på ratten så ofta kan du lika gärna vila handen där.

Låt därefter bilen styra och låt din hand följa med i rörelserna. Streta inte emot för då blir det snabbt jobbigt. Du bibehåller din känsla av kontroll samtidigt som bilen gör sig jobb med de små korrigeringarna. Det är behagligt tills bilen får fnatt och börjar vingla…

Särskilt otäckt blev det i högerkurvor med mötande. Jag var flera gånger en sekund från att greppa ratten innan bilen styrde tillbaka själv. Och när den styrde i lite skarpare kurvor blev det för mycket så bilen började köra framåt igen, styrde tillbaka, körde framåt, styrde tillbaka osv. Sen kom vi för nära kantlinjen till höger och bilen styrde lite till vänster.

Det mest dramatiska relaterat till styrassistenten inträffade under resan till Akalla sista dagen. Jag hade kört omvägen från Örebro via Läppe och Kalkbrottsutkiken för videoinspelning. När jag passerade Hjälmaresund på RV56 hade jag styrassistenten inkopplad.

Jag närmade mig en vänstersväng med ett räcke uppsatt och Hjälmarens kalla vågor några meter bortanför det. När jag inte styrde vänster (något jag förväntade mig att bilen skulle göra) slog bilen nästan tvärnit och en visuell varning visades på skärmen mellan mätarna.

Det var första gången jag upplevde bilens automatiska broms och den var verkligen effektiv. Bilen stannade inte helt, hastigheten sänktes med ca 15 km/h. Jag lyckades fånga händelsen på video, kommer på YouTube vad det lider.

En bit längre fram greppade jag åter ratten eftersom styrassistenten var för sen med att korrigera. Precis som jag tog tag i ratten vibrerade det till. Kurshållningsassistenten grep in innan styrassistenten. Det kan inte vara bra.

Korrigeringsbart temperament

För tre år sen körde jag en BMW X3 35d med Dynamic Damper Control, den elektroniska justeringen av hårdhet hos fjädringen. Det systemet har jag kört med även senare och gillar skarpt. Att köpa en BMW utan DDC är att gå miste om körglädje i min mening.

Hos Mercedes heter körprogramsväljaren Dynamic Select. Det finns till bilar med eller utan luftfjädring. Välj om möjligt en bil där du kan justera fjädringen med Dynamic Select. Färden på kurvig väg blir så mycket trevligare med en hårdare sättning.

Konkurrenten

Du som funderar på att köpa en GLC Coupé har förmodligen precis som jag lessnat på att BMW inte kommer med något nytt. Den nya 5-serien som presenterades 13 oktober 2016 känns som gäspning, en ansiktslyftning med dragning åt 7-serien. För att inte tala om enda direkta konkurrenten i form av BMW X4. Lite cool sådär med M-paket men nu börjar bilen bli gammal, X3-interiören likaså. Audi har inte ens SUV-coupé i modellprogrammet. Och Lexus NX är kanske lite cool i fronten men ställd intill en GLC Coupé är det som natt (NX) och dag (GLC).

Du kan bidra till framtida SUV-test. Klicka här och donera valfritt belopp om du gillar SUVTEST.

Prisbild

Mercedes GLC Coupé känns just nu som det enda rätta valet i sökandet efter en coupé-SUV. X4:an är som sagt gammalmodigt i jämförelse och Mercedes tycker jag har en aggressiv prispolitik som står sig mot både BMW och Audi (som är en Volkswagen, som är en SEAT, som är en Skoda etc). Nybilspriset för MB GLC Coupé med 4MATIC-fyrhjulsdrift och 220d-motorn är knappt 450 000 kr. En BMW X4 xDrive20d med automat kostar en femtusing mindre i grundutförandet. Testbilen (250d) kostar i grunden ca 482 000 kr. För att få en liknande bil som testbilen behöver du addera utrustning för ytterligare ca 160 000 kr. Mycket pengar och dyrare än en Volvo XC90 D5 AWD i grundutförande.

Sammanfattning

Mercedes-Benz GLC 250d Coupé 4MATIC är just nu en kaxig liten rackare för dig som uppskattar ögongodis. Bilen passar dig som suktar efter en SUV-coupé och tycker att GLE Coupé är alltför grotesk. Vill du bräcka din kollegas X6:a gäller GLE och såklart med AMG-motor. Vill du inte sticka ut fullt så mycket är GLC Coupé värd att kika närmare på.

Det här testet sträckte sig över 104 mil med ca 75% landsvägskörning. Resterande körning företogs i stadstrafik och så lite grusväg också. Överlag kändes bilen mest lagom för landsvägen. Bilen är nästan två meter bred och det märktes med all sköns tydlighet på Essingeleden söderut en lördag. Bredden gjorde också att parkeringen i testgaraget med sin smala port gjorde att parkeringsvarnarna pep frenetiskt. Jag hade några centimeters marginal till goda där.


Bilen må ha varit tämligen tam på körglädjesfronten och det är helheten jag bär med mig in i den här texten. Tufft yttre. Bekvämt inre. Gott om plats för fem resande varav tre i bilbarnstolar. Minus för det höga golvet i lastutrymmet och för det taffliga utförandet med avgaspiporna som bara är dekor. Plus för förbrukningen. Minus för att motorn saknade en edge. 211 hk borde märkas mer än så här. Ett sista plus för det kraftiga vridmomentet.

* Reservation för att bilen jag körde saknade luftfjädring.