[SUV-test] 2012 Mitsubishi Pajero 3.2 DI-D: Robust och gammelmodig. Hjälpligt moderniserad och amerikanskt extrautrustad. Bristande komfort i baksätet. Land Rover-alternativet

SUVTEST: Mitsubishi Pajero 2012

Det allra första SUV-test som företogs i vad som några månader senare skulle bli SUVTEST, var med en lätt begagnad Mitsubishi Pajero 3.2 DI-D (2012 års modell): En stor och kompetent offroad-SUV som tillhör en skara SUV:ar där komforten kommer i andra hand.

Här handlar det om att låta föraren navigera riktigt långt ut i terrängen. Kombinera det med plastkrom och vit skinnklädsel, och du får en bil med en stor portion attityd som skänkte mycket glädje under testhelgen (2013)!

Tuffing till SUV

Rejält utlagda skärmkanter, stort nylle och reservhjul hängandes på bakluckan. Det närmaste jag kommer att tänka på är Jeep Wrangler och Land Rover Defender (som visserligen saknar skärmbreddare men som tar igen det på att vara råbarkad).

Nästan samma bil 1999-201X+

En bra sak med att köpa en Pajero är att du får en nära på tidlös SUV. Den fjärde generationen kom 2006/2007 med högre säkerhet än tredje generationen som kom 1999. Samtidigt behöll Mitsubishi mycket av grundformen: Korta överhäng fram för bra angreppsvinkel, hög markfrigång och rejäl fyrhjulsdrift med lågväxel (dubbla växelspakar).

Verkligen offroad-kompetent

Att köra en Pajero har dock inte förändrats. Jag hade möjlighet att testa en Pajero hösten 2006, tog den ut på Villingsbergs skjutfält där den klarade både djupa lerpölar och halkiga stenar med bravur. Den brummande dieselmotorn passade biltypen ypperligt och automatlådan gjorde sitt jobb utan att knota.

Pajero gör sig bäst på dåliga grusvägar eller där det saknas vägar. På landsvägen tröttnar du ganska snabbt på den råa gången och vibrationerna. Det är samma sak med Jeep Wrangler: Du överlever transportsträckan från betongen till skogen fast kör du bara på asfalt är du nog en fakir.

Funkar OK till vardags

Pajero sett ur ett vardagsperspektiv beror helt och hållet på var du ska köra bilen. Den fungerar bra i stadstrafik eftersom du ser bra åt alla håll från förarplats.

Raka linjer på sidorna gör att även små barn kan trivas i baksätet. Där faller dock Pajeron igenom stort, sätet är på tok för nära golvet och vuxna sitter som skit.

Å andra sidan är det inga som helst problem att lasta in allehanda barnvagnar, kassor och lådor i det gigantiska lastutrymmet.

Akta bara så att du inte skadar högtalargallret till baslådan. Och varför är det vit plast i lastutrymmet?

Svag identitet

Det känns som att Mitsubishi ville ha en bit av lyx-SUVs-kakan och anammade en typiskt amerikanskt metod för att åstadkomma det: Fejk-trä, fejk-aluminium och så vit läderklädsel samt en biffig stereo med baslåda. Allt detta ovanpå en offroad-SUV och du har skapat ett misslyckande.

Jag hade hellre sett en än mer råbarkad Mitsubishi Pajero när den kom 2007. Jeep har hållit Wrangler levande alla år eftersom de inte kompromissat eller försett den med lyxutrustning. Visst, den har avtagbart tak men så har den också avtagbara dörrar, nedfällbar vindruta och ja du ser. Det är ett offroad-fordon.

Detta har inte Mitsubishi lyckats åstadkomma med Pajero. Bara överhänget bak talar emot det, undrar just hur många som haft problem att komma iväg från branta nedförsbackar på grund av det?

Äger du en Pajero? Håller du med mig eller har jag helt fel? Dra ett mail till hello@suvtest.se så kan jag göra den här SUV-artikeln än bättre!