Alfa Romeo Stelvio 2,2 Diesel 210hk Q4 är den snyggaste SUV:en, rymlig och lite busig sådär.

Alfa Romeo Stelvio
SUV:
Björn Sennbrink
Version:
2,2 Diesel Turbo 210 Q4

Reviewed by:
Rating:
2
On 13 maj, 2017
Last modified:26 maj, 2017

Summary:

Stelvio - Stilig. Snygg. Ståtlig. Snål. Smäckig. Sannolikt Sällsynt.

Alfa Romeo Stelvio. Det är närapå ett magiskt vackert namn. Följsamheten över tungan är ljuvlig: Stell-vi-ooh. Alfa Romeo Stelvio är uppkallad efter ett bergspass med samma namn och en slingrande väg i östra alperna. 48 hårnålar nära toppen och du kommer att möta varje kurva med ett leende på dina läppar. Om du kör en Ferrari.

Alfa Romeo Stelvio vill gärna vara en Ferrari. Iallafall i marknadsföringsmaterialet. Kanske sant när Stelvio utrustas med den 510 höstkrafter starka V6-motorn från Giulia Quadrifoglio. Här är det dock dieselmotorn på 2,2 liter som testats.

26/5 -17: Texten är omarbetad efter flera kommentarsutbyten mellan en svensk TV-producent och undertecknad på Alfa Romeo Sveriges Facebook-sida. Kritiken var bitvis svårtolkad, jag hade svårt att utröna om TV-producenten försökte bygga en halmgubbe eller om det fanns konstruktiv kritik. Jag hoppas att du som läsare finner texten av intresse och jag råder dig att provköra bilen själv innan du fäller några omdömen offentligt. Men var försiktig i dina ordval. Det kan nämligen hända att puritanerna attackerar.

När jag nyligen hade möjlighet att köra Alfa Romeo Stelvio var det nästan med förakt som jag parkerade bilen hos Hedin bil i Örebro. Jag hade precis fått uppleva hur det kan vara att köra en SUV som mest påminde mig om Renault 4L.

Renault 4L var antibilen, en genompraktisk fransk bil med flera udda finesser. Växelspaken stack t.ex. rakt ut från instrumentpanelen och krävde rejält med muskelkraft för att skiftas med. Spaken till vindrutetorkaren satt dold under rattstången intill dina knän och stolarna var i själva verket mjukt fjädrade soffor. Jag körde ”Laban” i sex månader när jag jobbade extra hos en TV-handlare. Bilen var perfekt för att frakta tjock-TV-apparater med.

Alfa Romeo Stelvio saknar tack och lov alla dessa tokigheter. 50 år efter att 4L lanserades kan till och med italienarna bygga bilar som jag förmodar kommer att tilltala många människor. Och då inte bara de märkestrogna.

Att SUVar är det hetaste segmentet finns det stöd för i försäljningsstatistik. Alla vill ha en bit av kakan. Vem kunde t.ex. tro för 20 år sen att Jaguar skulle tillverka en SUV, eller Porsche för den delen? Ingenting är heligt längre.

Att Stelvio lanseras beror, tror jag, på att Alfa Romeo efter 25 års frånvaro på USA-marknaden vill återlansera märket. En SUV på USA-marknaden är som handen i handsken, eller som jultomten på Nordpolen, eller som Pamela Anderson på stranden.

Hur som helst, bilen jag provade var en demobil. Jag hade min Saab på däckverkstaden och slog ihjäl väntetiden med en provkörning. Jag fick nyckeln i hand och vandrade fram mot Stelvio.

Det första som slog mig var den långa motorhuven och hur kupén liksom sitter bak på bilen. Om du sett en BMW X1 av första generationen så är det den bil som ligger närmast till hands.

En stor förardörr välkomnade mig in i den luftiga kupén. Noterade omgående startknappen på ratten, en rolig gimmick. Här i grått, på motorstarkare modeller är start/stopp-knappen röd. Lite konstig placering dock med tanke på att händerna alltid är i närheten. Vad händer om jag kommer åt knappen vid körning? Stannar bilen då?

Jag hade redan provat baksätet inne i bilhallen. Där hade jag suttit helt okej bakom min egen inställning av förarstolen. Jag hade noterat den goda takhöjden och det till synes rymliga lastutrymmet. 525 liter enligt pressmaterialet, störst i klassen enligt samma källa.

Att bilen jag provade hade en dieselmotor rådde det ingen som helst tvekan om. Dieselknattret gjorde sig påmint direkt såsom på de flesta andra dieselmotor-försedda bilar. Det som förvånade mig var hur motorljudet hängde kvar när jag rullat iväg.

Vid flera SUV-test tidigare har jag upplevt att dieselmotorer inte ger ifrån sig sitt typiska knatter på rull. Här tror jag att Alfa Romeo skulle tjäna på att isolera bort mer av motorljudet, iallafall på modeller med dieselmotor.

Den åttastegade automatiska växellådan svarade snabbt på gaspådrag iväg från stillastående. Det var dock med en brist på kontroll som jag färdades upp över E18/E20 för att stanna vid nästa rödljus. Den tunna ratten som Teknikens Värld kallade för ”snudd på klassbäst” upplevde jag som det motsatta. Återigen med referens till BMW: Den tjocka M-ratten är en fröjd i mina händer. Vi gillar olika helt enkelt.

Stelvio kommer med tre körprogram: Dynamic, Natural och Advanced Efficiency. Det är ingen slump att körprogrammen bildar bilens ”dna” eftersom det enkelt kan malas ner i PR-kvarnen.

Jag skiftade till N-läget och den hårda motorbromsen försvann. Bilen kändes fortfarande som att den var på tårna, alltid redo att dra iväg precis åt det håll som jag med den kraftiga direktstyrningen pekade framhjulen.

Tankarna for iväg till familjen. Vad skulle familjen tycka om det här beteendet hos bilen? Skulle de skrika av förtjusning vid varje kurvtagning eller skulle det bli slagsmål om spypåsen?

Jag vek av från asfalten och körde på en hårt packad grusväg. Här trivdes Stelvio som fisken i vattnet, eller jultomten på nordpolen, eller Pamela Anderson på stranden. Sist jag upplevde något liknande var när jag smiskade en Mercedes GLC 220d på en extremt kurvig asfaltsgrusförsedd smal landsväg söder om Arboga. Kul!

Stelvion parkerades i den gassande solen och jag gick flera varv runt bilen. Sammantaget kan jag säga att Stelvio är en snygg bil. Det är svårt att se hur den kan misstas för att inte vara en Alfa Romeo.

En udda detalj utvändigt: De bakre hjulhusens övre kant är lägre än de främre hjulhusens. Först trodde jag att det var en synvilla. Men så drog jag in bilder av bilen i Pixelmator. Mycket riktigt, ett lägre satt hjulhus, vilket bidrar till att göra den stora bakdel än mer uppsvälld.

Alfa Romeo Stelvio Rear

När vi ändå talar om aktern måste jag påpeka att de på håll snygga avgaspiporna, de är enorma, är äkta. Fast de riktiga avgasrören är lika smala som de hos en äldre Opel Astra. Bättre då med de dubbelpipiga utblåsen hos toppmodellen.

Vid bedömning av en bils design är det svårt att vara helt objektiv. Det som är snyggt för mig kan vara fult för dig och vice versa. Min personliga uppfattning är att Alfa Romeo Stelvio på ett trovärdigt vis förvaltar AR-arvet. Du kan t.ex. kika på en 156:a och se hur linjespelet hos Stelvio är snarlikt om än mycket grövre här.

Min personliga uppfattning är att bilen framstår som lätt vulgär. Svårsmält för de märkestrogna fotsoldaterna kan jag tro.

Å andra sidan tycker jag att BMW X3 idag, till skillnad från när jag lovprisade den hösten 2013, är en tämligen ful bil med få saker i sitt linjespel som tilltalar mig.

Enda undantaget är framlyktornas angel eyes som fortfarande håller måttet i mina ögon.

Vad jag och du uppfattar som vackert idag kanske inte gäller längre ner på vägen så att säga.

Det sägs att Alfa Romeo Stelvio ska konkurrera med BMW X3, Mercedes GLC, Audi Q5, Porsche Macan med flera. Det är att sätta ribban för högt.

Jag personligen tror att de verkliga konkurrenterna tillverkas av Hyundai, Kia, Toyota, Peugeot, Renault med flera.

Det som talar emot det senare är att Stelvio uppges vara en utpräglad körmaskin, särskilt med 510-hästarsmotorn. Om det är sant vet jag inte.

Min personliga upplevelse var dock att bilen kändes mer som något t.ex. Mitsubishi Outlander borde akta sig för.

Och efter att ha kört tre stycken olika Mercedes GLC (220d, 250d, AMG 43) tror jag att Mercedes inte behöver vara oroliga, iallafall inte för de motorsvagare modellerna.

De flesta som testkört och skrivit om Alfa Romeo Stelvio har varit på gränsen till hysteriska. De positiva ordalagen har haglat och Alfa har hyllats som modiga genom att ge sig in i SUV-segmentet. Den enda realistiska testrapporten som jag funnit publicerades på Feber.se – http://feber.se/bil/art/362528/suven_som_skulle_revolutionera/ – och jag håller med om väldigt mycket i den artikeln.

Alfa Romeo Stelvio är snygg. Inget snack om saken. Visst, på nära håll är det plastigt. Men ingen har väl förväntat sig något annat från FCA, där C står för Chrysler, som aldrig varit kända för att bygga med kvalitet i åtanke.

Instegspriset är höga 360 000 kr. Med några paket och extrautrustning torde en bra Stelvio kosta 450 000 kr. Där omkring är konkurrensen mördande.

Jag skulle bli förvånad om jag ser fler än en handfull Stelvio rullandes på svenska vägar innan året är slut.

// Björn Sennbrink